Swedish Whitewater Expeditions

MED PADDEL GENOM FJÄLLVÄRLDEN

Bläckfiskfallet Ännu låg turen bara framför oss på kartbladet som ett blått streck. Inga leder korsade älven, inga vägar inom räckhåll, ingenting utom naturen. Och på kartans höjdkurvor kunde vi läsa ut fallhöjden:
- Jösses, det måste ju forsa hela tiden! sa Eva.
Det var precis vad vi hade förberett oss för. Sex mil fors i det mest öde av alla svenska ödemarker. Vi satt på helikopterplattan i Ammarnäs och pratade med helikopterpiloten som lovat lyfta upp all vår utrustning till Stigo där älven blivit så bred att det gick att börja.
Gummibåten och utrustningen och maten stuvades in i helikopterns kabin och kajakerna och paddlarna fick hänga i en jättelik nätkasse under helikoptern. Och så lyfte han. Vi fick gå. Det var en trevlig vandring huvudsakligen på Kungsleden 2,5 mil norrut. Lätt och snabbt utan packning. Stigo var vackert. Ett litet lappviste mellan de mäktiga fjällen. Här stannade vi den första natten och förberedde oss.
Dellikälven var liten, grund, ja inte någon älv precis. Längre ner, där den rann ut i Laisälven, var den stor och mäktig. Vi skulle paddla till Björkliden, en fjällgård vid Laisälven. Civilisationens yttersta utpost på det hållet.
Fiskeresan3 När vi startade morgonen efter var det strålande väder. Soligt varmt.....och inga mygg. Vi var åtta stycken. Med oss hade vi fyra kajaker och en gummibåt. Så startade vi. Vattnet var kristallklart och kallt, solen sken och det var mycket varmt och fjällen omkring oss var fortfarande, veckan före midsommar, kraftigt snötäckta.
Det blev forsa av. Fors på fors på fors, alla farbara och mysiga.
- O, vad härligt. Jörgen myste så det syntes lång väg från kanoten.
- Jooohooooo! vrålade Fredrik och kastade sig ut i en vals, där han lät sig studsas runt i det vita skummet med vatten upp över öronen.

Pigga vesslor
Kanoterna var alltid först. Som pigga små vesslor for dom omkring i forsarna och pekade ut vägen för den mera trögstyrda gummibåten. Vartefter dagen gick blev forsarna större. Det gick att se eller i alla fall ana fallhöjden framför sig.
Vi måste paddla genom baksuget nedanför. Annars dras vi tillbaka och sjunker. Vi for runt som vantar i båten men vi kom loss ur baksugets grepp och alla satt kvar i båten. Så roligt det var och blöta vi blev. Micke hade knappt fått av sig flytvästen förrän han började fiska. Vi andra lagade mat och njöt. Men det gick inte att vila länge. Bakom nästa krök hördes ett nytt dån. Vi drogs dit under matpausen. Hoppade på stenarna, tittade, diskuterade. Det var en kraftig fors med ett fall på en och en halv meter. Nedanför var valsen mycket kraftig och spärrade effektivt vägen. - Äh, vi kör.
- Du är inte klok. Vi skulle fastna och aldrig komma loss igen.
Flipperrännan Då såg vi den. En smal kanal. Ungefär två meter bred och med vide ända ner till vattenlinjen på båda sidor. Vi följde den. Kanalen var som gjord för oss. Efter en elegant sväng runt den farliga forsen kom ett litet vackert vattenfall och sedan så rann "våran" kanal ut i älven igen.
- Vilken härlig älv!
Och det var inte enda stället där älven hade fixat fina passager för oss. Nej, vid i stort sett varje fors fanns det en sidopassage. Dom hade säkert bara vatten vid högvatten men vad gjorde det. Nu var det vårflod och mycket vatten. Det blev samma procedur vid varje ny fors. Reka. Leta upp sidokanalen och sedan åka ner. Och forsarna var ju där hela tiden. Det var aldrig lugnt.

Skorromfallet Levande konstverk
Forsar. Dessa naturens levande konstverk i ljus, ljud och form. Ständigt i rörelse. Likadana timme efter timme och ändå nya varje sekund. På kvällen gick vi och la oss sent. Vi borde lagt oss tidigt för efter dagens paddeltur var vi dödströtta, men det gick inte.
Ensamma och tillsammans vandrade vi uppför och nerför älven med vår lägerplats som bas och tittade och njöt. Solen gick inte ner och med den långa solens sneda strålar fick forsen en ny färg och så måste vi gå dit och se på den igen. Ja, det blev väldigt sena kvällar den här veckan.
Älven var vår väg genom ödemarken. En slingrande och gropig väg full av idéer och spratt. Den var också vår motståndare som vi måste överlista. En skoningslös motståndare som straffade den som var övermodig. Straffet var kallt och vått och ibland omskakande men sällan farligt och grymt, även om det var lätt att föreställa sig hur straffet skulle kunna bli om missen kom vid fel tillfälle. Det var en härlig känsla att överlista älven vid varje ny fors. Dessutom var älven vår vän. Varje dag gav den oss färsk mat och dryck. Tiden försvann under några dagar. Det blev bara vi: kompisarna och älven i naturen. Här var vi ensamma och vi hade bara oss själva att lita till i vår kamp med naturen.

Aktiv Fors
Mikael Eklund

   
Åter till innehåll

Aktiv Fors, Mikael Eklund, Umevägen 145, 911 35 Vännäsby
Mobil. 070-6578498
E-mail. mikael.eklund@aktivfors.se

SWEDISH ADVENTUREWebmaster@itadventure.se  
Copyright © Aktiv Fors
Design & Produktion IT @dventure Mikael Eklund